Den svenska deckaren som sticker ut

Recension
Titel: Sanning med modifikation
Författare: Sara Lövestam
Utgivningsår: 2015
Genre: Deckare
Sidor: 255

Saras första deckare i serien om privatdetektiven Kouplan. Pernilla är  med sexåriga dottern Julia vid en  lekplats. Mamman vänder sig om och dottern är plötsligt försvunnen. Kouplan är trött på att dag ut och dag in stå vid gatuköket där han steker flottiga hamburgare. Därför bestämmer han sig för att hjälpa Pernilla, som erbjuder honom en stor summa pengar. Men det blir inte lätt. Pernilla har ärr på armen och ett brutalt förflutet, vilket hon vägrar tala om. Det är något mystiskt med prästen som står nära henne, och Julias pappa vägrar att överhuvudtaget svara på frågor eller hjälpa till. Hur ska man som oerfaren detektiv kunna hitta en spårlöst försvunnen flicka i en stad som kryllar av människor, men där ingen säger något? Men viktigast av allt; vad är det egentligen för något den besynnerliga prästen döljer och vägrar berätta?

Det här är en mycket udda deckare och skiljer sig en del från Saras tidigare böcker. Kärleken är tillexempel inte i fokus och det finns inga lesbiska personer med (lite trist;)). Ändå är boken så typisk Lövestam; skön humor, udda personer, välskriven och lättläst. Pernilla är en mystisk och intressant person som jag hela tiden ville veta mer om när jag läste. Det ligger mycket psykologiskt tänkande i det hela och precis som i "Tillbaka till henne" förekommer en liten parallell historia. Jag tror aldrig jag läst en deckare som denna, just för att den är så annorlunda. Den slutade inte alls som jag hade trott, samtidigt som det förekommer några vändningar. Om man har lässvårigheter finns en lättläst variant, "Flicka försvunnen".

Sara är utan tvekan en av mina favoritförfattare och hon gör mig aldrig besviken. Jag tycker delar av boken påminde en aning om Edgar Allan Poes typ av tänkande; vad är egentligen verklighet och inte? Personligen så tycker jag dock ändå att Saras andra romaner är bättre som "Tillbaka till henne","I havet finns så många stora fiskar" och "Udda". De känns på något sätt djupare, fängslande och man blir mer berörd av dem. Jag föredrar deckare som har mer spänning och brutalare innehåll, men den här är ändå helt okej så därför ger jag den 3/5 stjärnor. Trots det tycker jag ändå att man borde ge denna en chans för att den sticker ut och är unik. Författaren kanske förhoppningsvis förbättras med tiden i att skriva just denna genre. Andra delen i den här serien,"Önska kostar ingenting", kommer redan nu till hösten.